Memorys

Ifall du har läst den här bloggen innan så vet du att det kommer inlägg av mig där jag har så kallat "tänkt" och nu har jag tänkt igen.

Det här med mamma, i vissa situationer när jag verkligen inte borde skratta så gör jag det, men jag har kommit på en sak då. Vad är bäst skratta eller gråta? Om mamma skulle sett det eller om hon ser det så vet hon att jag gråter och är ledsen och jag tror att varje gång hon ser mig skratta så gör det att hon ler lite mer och känner sig lite bättre. Men sen att jag skrattar istället för att gråta inför andra är nog bara en motreaktion till att gråta dvs. att jag alltid ska visa mig stark och att jag inte vill visa mig "svag" inför andra. Men det jag ville få fram är att jag inte tror att jag eller andra behöver ha dåligt samvete för att man får en så kallad "felreaktion".

På psykologin så ska vi analysera drömmar, och det ska vara drömmar som är återkommande, min dröm är att jag bara har missförstått att mamma dog, att hon egentligen lever. Det värsta är inte drömmen i sig utan det är de sekunder efter att man har vaknat innan man inser att det bara är en dröm. Det är ändå ett fåtal sekunder när man verkligen tror att allt bara är ett missförstånd.